Dagen efter Eiffeltornet hade vi bokat in katakomberna. Vi tog oss dit redan vid åttatiden, det öppnade dock inte förrens tio. Så vi tog en frukost på en parkbänk och sen tog vi en löjligt överbetald cola på ett fik.
När klockan va runt 9 ställde vi oss i kön, som redan då var outhärdligt lång. Det började regna och det stog världens drygaste amerikanska tjejer bakom oss. Men när solen började titta fram och kön började röra på sig, ja då gick det rätt snabbt.
Till slut kom vi fram, och då började vi vår 103 trappsteg neråt under jorden. Där nere var det kallt, det droppade vatten från taket, golvet var halt och det var trångt.
Men snart kom alla korridorer,salar fyllda med skelett. Det var läskigt och jag gick hela tiden och tänkte " dessa människor har levt en gång" det va konstigt och lite svårt att förstå, jag har aldrig sett nån som är död, men nu har jag sett uppskattningsvis 6 miljoner döda. Dom hade dock varit döda en rätt så lång tid, men dom är ju ändå döda.
När vi kommit upp till marknivå så tog vi oss hem till hotellet för en tupplur. Efter tuppluren så bestämde vi oss för att ta en promenad runt Montmartre.
Det slutade med att vi tog oss till Sacré-Caeur.
Det var fantastiskt, utsikten var oslagbar!
Dagen efter var vår sista dag i Paris, vi tog oss till Notre-Dame. Eftersom vi båda är fegisar, så struntade vi i att gå upp, men vi gick runt där inne, och jag bara letade efter Esmeralda hela tiden hahaha!
Det var makalöst, man kände sig sjukt liten och jag förstår, när man är i en sån kyrka, varför man kan tro på en gud. Man tappar liksom andan lite.
Efter rundturen i Notre-Dame så gick vi till Bastille.
Mest för att man måste. Men det var inte så kul där, så vi tog oss hem till Hotellet för en tupplur.
Sen så bestämde vi, mest jag, att det var dags för Louvren.
Oturligt nog, så kom vi dit precis när det hade stängt, men det lilla vi såg, entrén och självs byggnaden alltså, var väldigt imponerande.
Jag var i vilket fall sjukt arg när vi satt på slottsgården och trotsade Napoleons regel om alkoholförbud på området.
Dum regel tyckte vi.
Till slut kom jag över min ilska och snart tog vi oss hem till hotellet för vår sista natt i Paris.
Totalt sett så har jag aldrig varit gladare, att få resa till kärlekens huvudstad med den käraste jag har. Det var fantastiskt och jag kommer aldrig att glömma det. Tack.
NOG
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar