Funderingar och lite åldersnojja

-Idag tänker jag på Jim Morrison

 Jag tror det är för att den mycket talangfulla Amy Winehouse gick bort för, va är det? en vecka sedan?, i vilket fall blev den sjukt begåvade artisten 27 år, precis som Mr. Morrison, Jimmi Hendrix, Kurt Cobain, Janis Joplin, Brian Jones och säker ett gäng till coolingar. Jag var inte särskillt into Amy, men jag gillade det jag hade hört med henne. Men jag avgudar Jim Morrison, så till den milda grad, och vi va vid hans grav, nästan precis på årsdagen, han dog den 3juli 1971 och vi var där den 5 juli 2011. Vi hade inte ens planerat detta sammanträffande, jag brukar inte gå och komma ihåg dödsdagar såddär bara, utan fick reda på det först när vi var där. Men nu är jag rätt livrädd nu för att bli 27, och inte nog med det, min käresta fyller faktiskt 27 i år.
HJÄLP!

Om sanningen ska fram, så vet jag faktiskt inte riktigt vad jag ska skriva om. Idag jobbar jag 17-23.30, precis samma tid som jag gör hela helgen..... Inte så kul.
Igår på min leiga dag, så tänkte jag att jag skulle göra någonting åt min fasansfulla kalufs. Jag gick in på toaletten med sax och började klippa av sletna toppar, planen var att lixom jämna till allt lite, men detta förgäves, mina frisörkunskaper svek mig, för första gången. Jag gjorde inget major misstag, om ni nu tror det, utan jag kunde inte åtgärda mitt problem. Vilket gjorde mig väldigt nedslagen. Kan jag inte längre åtgärda mina frisyrproblem på egen hand??!! Måste jag verkligen punga ut en förmögenhet för att inte se ut som ett psykfall??!! Pinigt!!
Nu får det vara nog,NOG

Filosofering kring fotocollage

-Paris fotona anlände igår, idag har fotocollage gjorts och den lediga dagen är snart slut. Wooä

Igår anlände alla våra fotografier från Paris, jag spenderade hela kvällen med att arrangera vårat super coola foto album, och med alla våra foton så fylldes våra första album ihop, så vi fick gå till affären för att inhandla ett nytt ett.
Jag kostade även på mig en billig ram för att göra ett collage, jag gillar vanligtvis inte fotocollage, det känns lite 90-tal på ett dåligt vis, plus att min kära mamma alltid envisats med att ha familje foto collage på vår toalett hemma, resultat, alla som har kissat hos min mamma har sett barn naken bilder på mig och min lillebror. Nu när jag är vuxen och har mognat så gör det kanske inte så mycket, men när jag var yngre, och det faktum att man varit ett litet barn va lite pinigt såddär, då va det lite jobbigt.
Men detta till trots så gjorde jag vårt första fotocollage idag, på min lediga dag. Det blev bra, och fint och jag la faktiskt en del ansträngning bakom det med, jag skrev dit lite franska fraser, och då jag inte kan franska särskillt bra, trots mitt intensiva studerande i nian, så fick jag använde makalösa google translate. Vill använda det jämt! Men till vilken nytta igentligen?? Jaja.
Resultatet hänger nu i våran trånga men mysiga hall. Jag övervägde för ett ögonblick att föra traditionen vidare och hänga den på toan, men skakade av denna dumma id´d lika snabbt som den satte avtryck på min hjärna.

Jag har även upptäckt min att min käre vän Jasmin startat en blogg, och inte vilken blogg som hälst en väldigt bra blogg, kolla in den här!

Nä nu får det allt vara nog,NOG

Ännu en plan!

-Varför ska man bara sitta hemma,när man kan åka på festival i Paris??

Så tänkte vi härom dagen. Med band som Foo Fighters och Biffy Clyro på fredagen, så kunde vi faktiskt inte motstå. Så i söndags bestämde vi oss, i söndags bokades resa, boende och biljetter den 25-28 aug.
Rock en Siene, så heter festivalen och det är något som jag verkligen ser fram emot!

Plus att vi kan kolla Louvren med ju!
Igår skrev babe ut biljetterna och det lixom kliar i fingertopparna så glad jag är!
En månad, det är ju bara ett ögonblick för tusan gubbar!

Nu ska jag göra mig redo för en heldag på jobbet, 11.30-20, ett drygpass men det kommer nog gå helt okej. Eller man kan ju alltid hoppas.
Nu är det nog,NOG!

J´adore Paris part 2

Dagen efter Eiffeltornet hade vi bokat in katakomberna. Vi tog oss dit redan vid åttatiden, det öppnade dock inte förrens tio. Så vi tog en frukost på en parkbänk och sen tog vi en löjligt överbetald cola på ett fik.
När klockan va runt 9 ställde vi oss i kön, som redan då var outhärdligt lång. Det började regna och det stog världens drygaste amerikanska tjejer bakom oss. Men när solen började titta fram och kön började röra på sig, ja då gick det rätt snabbt.

Till slut kom vi fram, och då började vi vår 103 trappsteg neråt under jorden. Där nere var det kallt, det droppade vatten från taket, golvet var halt och det var trångt.

Men snart kom alla korridorer,salar fyllda med skelett.  Det var läskigt och jag gick hela tiden och tänkte " dessa människor har levt en gång" det va konstigt och lite svårt att förstå, jag har aldrig sett nån som är död, men nu har jag sett uppskattningsvis 6 miljoner döda. Dom hade dock varit döda en rätt så lång tid, men dom är ju ändå döda.

När vi kommit upp till marknivå så tog vi oss hem till hotellet för en tupplur. Efter tuppluren så bestämde vi oss för att ta en promenad runt Montmartre.
Det slutade med att vi tog oss till Sacré-Caeur.

Det var fantastiskt, utsikten var oslagbar!

Dagen efter var vår sista dag i Paris, vi tog oss till Notre-Dame. Eftersom vi båda är fegisar, så struntade vi i att gå upp, men vi gick runt där inne, och jag bara letade efter Esmeralda hela tiden hahaha!

Det var makalöst, man kände sig sjukt liten och jag förstår, när man är i en sån kyrka, varför man kan tro på en gud. Man tappar liksom andan lite.
Efter rundturen i Notre-Dame så gick vi till Bastille.
Mest för att man måste. Men det var inte så kul där, så vi tog oss hem till Hotellet för en tupplur.









Sen så bestämde vi, mest jag, att det var dags för Louvren.

Oturligt nog, så kom vi dit precis när det hade stängt, men det lilla vi såg, entrén och självs byggnaden alltså, var väldigt imponerande.
Jag var i vilket fall sjukt arg när vi satt på slottsgården och trotsade Napoleons regel om alkoholförbud på området.
Dum regel tyckte vi.

Till slut kom jag över min ilska och snart tog vi oss hem till hotellet för vår sista natt i Paris.

Totalt sett så har jag aldrig varit gladare, att få resa till kärlekens huvudstad med den käraste jag har. Det var fantastiskt och jag kommer aldrig att glömma det. Tack.


NOG

J´adore Paris part 1

Vi tog oss till Köpenhamn en dag innan den stora flygturen, min käresta är rädd för att flyga så de skulle bli spännande eller så.
Flygturen gick bra, och han hade ju druckit lite öl så han klarade det bra. När vi hade hämtat vårat bagage va det bara att lista ut hur vi skulle ta oss till vårt hotell och sen hur man fick tag i biljetter dit. Vi köpte en biljett och det va fel så vi fick göra om det igen och då gjorde vi rätt. Så satt vi på tåget, och drack öl såklart. Vi skulle till Monmatre men hoppade av vid Notre Dame, det va frustrerande men coolt att det första vi såg i själva Paris va den fantastiska kyrkan. Vi letade upp metron och hoppade på, dock va det fel, vi kom åt rätt håll men inte rätt hållplats, så vi gick en halv evighet och vi har Karl-Johans googlemaps i telefonen att tack för att vi till slut kom rätt. Rummet va skabbigt, men det fick ju duga, vi bytte om och gick ner till Moulin Rouge.

Det var såklart skitdyrt att gå in där, så vi nöjde oss med en precis skitdyr öl mittemot, i allafall tills vi blir rika och kan gå in på riktigt. Efter vår miniutflykt gick vi hem och käkade lite chips och drack lite öl och sen gick vi och la oss.
Tidigt på första morgonen hade vi en paln, vi skulle till Cimetiére du Pére-Lachaise. Vi eller rättare sagt jag, hade bättre tur med tunnelbanan denna gången, vi tog oss dit utan problem. Vi hittade kyrkogården och nu var det bara att hitta rätt där inne med. Det var fantastiskt fint och lite läskigt där inne, solen sken och det var liksom fridfullt där. Så för min del gjorde det inget att vi inte hittade rätt direkt. Men så till slut.

Jim Morrisons grav.

Mr Mojo Risin

Det va lite gudomligt, jag fick gåshud. Det stod en kille där och han spelade The Doors på sin telefon, Peopel are strange, och det gjorde det hela sp mycket läskigare och lite med på riktigt liksom. Det var stort.

Efter detta mycket häftiga men rätt ledsamma äventyr så åkte vi vidare. Till Eiffeltornet.
Det var spektakulärt, vädret var på vår sida så vi satte oss på marken och det blev ölhäveri. Och jag har ju druckit öl på sämre ställen i mina dagar. Karl-Johan köpte en jävla massa krimskrams, men det va mysigt och kul, och jag skulle inte gjort det på något annat sätt.


Men nu så måste jag faktiskt äta frukost/lunch, men imån ska jag skriva resten tänkte jag. Kolla in alla bilder här !!

Nu får det vara nog,NOG 

Foo Fighters update

-En uppdatering, som är välbehövd efter sommarens bravader

Det hela började med en tripp till Köpenhamn, vi skulle se Foo Fighters. Självklart hade vi druckit dagen innan, så början av dagen va vi jätte opepp. Men under dagens gång, när tiden började bli knapp, då väcktes förväntningarna till liv. Vi gick långt, och trodde på något sett att det blivit något misstag, men efter mycket om och men så kom vi fram till Refshaleøen och vi ställde oss i kön. Snart kom vi in på området och vi gick till baren och köpte oss faktiskt en grogg. Sen gick vi och satte oss i sluttningen och bara njöt av att äntligen få vara där.

Snart började första bandet, Biffy Clyro, filmen är inte jättebra, men ni fattar nog hur bra dom var :)
Lyckan var så fruktansvärt stor!

Efter det så spelade ett till band, dom var med svinbra, men jag minns inte vad dom hette..... Men efter lång väntan började äntligen Foo Fighters oh de närmaste två timmarna flög förbi snabbare än var två timmar någonsin har flugit förbi.
Det var en utav de bästa kvällarna på länge, och de toppades lite v att jag sprang in i Izza  och hennes gäng,två gånger  i folkhavet.

Världens bästa kväll, ever!

Kvällen var perfekt!


Nästa inlägg blir en Paris uppdatering, men nu ska jag göra mig redo för dagen, och jag ska äntligen träffa Cassie och hennes son Antero!! Lyckar!!